Utdrag ur Överdängarna

Det är inte jobbigt att vara tjej men det beror lite på om du väljer att vara lättkränkt eller inte. Man tolkar ju alltid vad som säjs på sitt eget sätt. Väljer man att feltolka kan man bli arg eller ledsen.

I maj 1990 hände en olycka. Med fullt lass kom jag upp till en liten bergkam. På andra sidan var det en brant nerförsbacke. Motorn dog precis när jag började köra utför. Bromsarna stoppade inte maskinen och styrningen blev tung när hydrauliken inte hjälpte till. Maskinen välte och rullade runt nerför backen. Jag försökte hålla mig fast i ratten men for runt i maskinen som en trasa i en torktumlare. Jag slog mig blodig men bröt inget. I några veckor hade jag blåmärken i alla färger över hela kroppen. 

Det är viktigt att inte ge efter för bolagens nycker. Som till exempel när en kund ville att ägaren till skördaren jag skotade efter skulle bli min kund och att jag skulle fakturera honom. Sen skulle han skicka faktura på hela jobbet  till bolaget. Jag sa blankt nej och det blev ingen mer sån diskussion. 

Det tog oss en hel dag att vinscha motorn ut till bilväg och upp på min pickup.

Ofta möttes jag i förhandlingar av argumentet”de andra kör för lägre priser”. Blanda inte in andra, nu diskuterar du och jag hur vi ska ha det oss emellan, brukade jag svara. Jag står för mitt, andra får stå för sitt. 

På anställningsintervjun fick jag fyra frågor. Vilka träd har långa respektive korta barr och vilket träd har vit stam. Skogvaktarens fjärde fråga löd ”klarar du av att sk-ta i skogen”. Allt detta hade jag lärt mig sen barnsben så jag fick jobbet ...