Utdrag ur Kreativa Män

När jag körde skotaren upptäckte jag att jag med gripen kunde kvista av grenar på en stam genom att låta gripen svepa utmed stammen. Uppfylld av den idén satte jag igång att bygga om en gripare . När jag väl tänkt ut hur det skulle fungera tog jag patent på det. Om det skulle slå.

Det blev kanske världens första eller möjligen ett av de första gripproccesoraggregaten. Det var jag inte medveten om då, det förstod jag långt senare. Att principen skulle utvecklas till kranspetshängda skördaraggregat och att den principen är den enda i dag är fantastiskt, säger Jan.

Efter funderingar och experiment hit och dit kom jag plötsligt på hur broms och frikoppling av vajern kunde byggas. Jag utvecklade en planetväxel och en automatisk broms som jag fick patent på. Då kunde jag själv med en enda spak frikoppla vajer och broms. Eller omvänt, dra in en stock och släppa ner den på kälken med full kontroll, berättar Börje. (Rottne)

Ägaren av en sån Snok berättade för mig att en markägare kom och ville åka med i hytten. "Han stod precis som du gör nu och halvhängde mot framrutan mellan ratten och dörren. Han tröttnade väl och satte sig på den där brandsläckaren under rutan. 

När jag precis skulle fälla ett träd blev det alldeles vitt av pulver i hela hytten. Jag såg ingenting. När jag väl vänt stolen mot dörren så att jag kunde fumla mig ut, såg jag markägaren stå femtio meter bort och borsta av sig i ändan. Hela han var vit". "Sprinten som spärrar handtaget hade jag tagit för att använda någon annanstans".

När vi spånade om detta kom vi fram till att det optimala vore ett litet aggregat som kunde tiltas upp för att ta ett stående träd, sen fälla och på en gång kvista och kapa det utan omtag. 

Det första aggregatet vi gjorde hade ingen tilt, vi ville testa de andra funktionerna först. De klena träden gav ju bara massaved och med tanke på det konstruerade jag det med en enkel klipp. När vi sen satte på en tiltled och provkörde, sa vi båda "wow". Då först förstod vi fullt ut att vi kommit på något riktigt bra. (Ingmar Sandahl, SP-Maskiner)

Hur orkar han? Han är otrolig. Nu har jag stått en halvtimme i hans hall med skorna på för att gå. Lars har satt sig på sin rullator men blicken och hållningen utstrålar vitalitet. Vi har samtalat i sex och en halvtimme och han pratar fortfarande energiskt. Likadant var det vid vårt långa möte två månader senare.

Två veckor före vårt första möte var det annorlunda. Då stod jag en solig augustidag 2021 och på avtalad tid tryckte jag på den lilla knappen vid dörren. Fem minuter sniglade sig fram utan att det hände något. Pekfingret på knappen en gång till. Ytterligare fem minuter gick utan någon reaktion. Fram med mobilen. Bruun, svarade Lars efter två signaler. Ja, Leif du förstår, jag är på lasarettet här i Filipstad. Ambulansen hämtade mig i natt, var visst en stroke. Du får höra av dig en annan gång, sa Lars och la på utan att vänta på mitt svar.  

(Det blev två möten totalt med Lars Bruun. Ca nio timmar har jag spelat in från mina intervjuer med honom innan han gick bort 1 dec 2021.)

Skotaren ÖSA 260, byggd på ett enklare chassi utan pendelarmar, gjorde ett stort genombrott när den kom 1976. På mig gjorde den ett fantastiskt intryck när jag samma år fick möjlighet att provköra den. Oj, så imponerad jag blev  men till branschkollegan mörkade jag mina känslor och sa ungefär att "detta slår nog inte igenom".

Men att det var framtidens melodi var jag helt övertygad om. Och jag fick rätt. Sen länge har samtliga skotare och skördare hydrostatisk transmission. Tvivlarna vek ner sig en efter en. Det var ÖSA som visade vägen.  Att just Ösa 260 blev populär visas av det stora antalet tillverkade maskiner, hela 855 stycken. Inte dåligt av en maskin i dåtidens största klass.