Utdrag ur Osjungna Män

Jag kommer ihåg en gång som det var problem med drivningen på en 707/250 Ösa-skördare. Min kollega och jag resonerade med ägaren och kom till sist fram till att det måste bero på hydrostatmotorn och att vi skulle byta den. Maskinen stod ganska lång in på en mosse.

Vi var tvungna att bära grejorna den långa vägen dit in. Den tunga hydrostatmotorn band vi fast på en stege som vi bar mellan oss. Det var en mycket besvärlig terräng att gå ända in i. Ett tiotal gånger ramlade vi, antingen min kollega eller jag - eller båda!

Efterhand fick jag åka ut och reparera krånglande maskiner. Jag gillade att åka ut och hjälpa kunderna. Det var en viss frihet med det även om kundernas behov styrde friheten.

Du har legat ute mycket, säger jag. Har du tröttnat på det någon gång? Kanske några gånger. Jag minns att jag tänkte så en gång när jag i fjorton dar varit i Tyskland och Österrike. Precis när jag hunnit av färjan och börjat rulla på svensk mark ringde telefonen. En maskin hade fått stopp på en väg inte så långt ner i Tyskland. Polisen hade spärrat av vägen och börjat dirigera om de långa köerna. Det var bara att vända och ta färjan tillbaka och fixa felet. Men det tog emot att köra ombord på samma färja igen.

Mitt värsta eller mest slitsamma jobb var utanför Ulricehamn. En maskin stod två kilometer in i skogen med en havererad pump i transmissionen. Det var vinter med minus femton! På två pulkor  drog vi alla verktyg, oljor, ny pump och andra delar som hörde till. Det var riktigt långa kilometrar på hårdfrusen, knagglig och stenig vinterväg. Kuperat var det minsann också.

Det var väldigt tungt och gick långsamt. Vi stannade och vilade ett antal gånger. Det tog oss nästan två timmar innan vi var framme. Helt genomsvettiga! När vi skulle därifrån efter avslutat jobb gick det mycket lättare. Då gick maskinen igen och jag kunde åka med i hytten som var varm. Efteråt tänkte jag att så gör jag aldrig mer. 

Det svåraste jobbet då, det kan vara något helt annan än det värsta, säger jag. Ja du, en kund jag kände var i Tyskland med sin Ford traktor. Han hade köpt en komplett boggi som han skulle montera på i stället för enkelaxeln bak. Jag åkte ned och förstod när jag kom dit att vi skulle göra jobbet ute i skogen.

Det blev till att hissa upp bakdelen på traktorn mellan två träd. Få loss den gamla axeln och rulla dit den nya boggin med differential och allt. En hel del mätning och svetsning för nya fästen krävdes. Boggin kom på rätt och kunden blev nöjd. Han körde ett helt år med den där nere.

Fy f-n vad jag har frusit, det var kallare vintrar förr. Första timmen var alltid värst, sen kom det värme i kroppen.

En gång skulle jag fixa en Kockums Botsmarkare i Dalsland. Det var en bit under 30 minus när jag åkte dit upp på morgonen. Maskinen gick att flytta men det mesta var stendött på den. Det var mycket dåliga grejor i de där maskinerna. Man hade nog monterat billiga komponenter från Överskottslagret.

Jag hittade felet ganska snart. En sticker uppe på taket var dålig och kablarna satt lösa. Det var bara att byta till en ny sticker och löda om alla 26 ändarna på kablarna och få dem på plats igen.

På den tiden fanns det bara 24-volts lödkolvar. Min orkade inte bli tillräckligt varm i det kalla vädret och den snåla vinden. Jag löste det genom att hålla kolven innanför jackan tills den blev varm och sen snabbt löda en kabel i taget tills alla var på plats. Det tog nästan hela dagen, skrattar Lennart.